I fredags, efter duggan, hämtade mamma mig i Uppsala och så åkte vi mot Mora. I Borlänge mötte vi upp mormor, morfar och min moster Marie, som vi skulle tillbringa helgen med. Vi åkte sedan till huset/lägenheten i Mora som vi vi skulle bo i. Jättefin! Där lämnade vi bara av våra grejer innan jag, mamma och Marie åkte ner till mässtältet för att hämta ut våra nummerlappar (med mera) och tittade lite i sporttältet. Tillbaka i lägenheten åt vi spaghetti och köttfärssås, vartefter jag och mamma tog bilen till Hemus för att testa skidorna. Det är verkligen ett måste för att känna sig trygg på startlinjen sedan! Mina skidor var tillbaka i sitt gamla vanliga skick, vilket kändes jättebra och stärkte självförtroendet hos mig. Det är verkligen sååå mycket lättare att åka när man kan lita på skidorna! Jag hade superbra fäste och härligt glid! Väl hemma igen var det sovdags!

Dagen D

Uppstigning 06.30. Började som vanligt med en ordentlig frukost bestående av havregrynsgröt med skivad banan på, en bra macka och mycket dricka (vatten alltså). 07.30 åkte jag och mamma ner till centrum i Mora för att därifrån ta bussen till Oxberg (3 mil därifrån), där starten skulle gå. Mycket smidigt att åka buss måste jag säga! Vi åkte med första bussen så vi var i princip först av alla vid starten Men det var bra. Vi hann prova skidorna i lugn och ro. La på lite mer fästvalla men när jag insåg att jag kunde gå uppför backarna utan problem la jag inte på något mer. När vi provade skidorna kräksnöade det och var max två grader kallt. Värsta tänkbara före med andra ord! Väldigt svårvallat. Jag startade i startled två medan mamma startade i första. Startled  ett och två räknas som tävlingsklass men det finns hela 13 led samt ett elitled som startar allra längst fram. Elitledet samt led ett och två startade samtidigt klockan 10. Därefter startar efterföljande led med 15 min mellanrum. Marie startade kl. 12, då jag och mamma gick i mål Innan man startar får man gå in och placera sina skidor i rätt led och snäll (eller dum) som jag är lägger jag ju mina skidor i ett spår ganska långt bak i mitt led eftersom det var fullt överallt annat. När jag sedan kommer i mål så säger mamma att jag kunde ha lagt mina skidor mellan spåren också och på så sätt ha ”trängt” mig före. Det ska jag göra nästa gång för jag tappade jättemycket tid i början av loppet! Det är så mycket folk i början så det är svårt att köra på i bra tempo. Jag hoppade mellan spåren så fort det fanns en lucka men det var svårt att ta något på det. Slängde en blick på klockan efter ca 5 km och insåg ”shit va lång tid det har tagit hit det kommer inte bli rekordtid det här inte”. Det var ingen rolig känsla. Då går ju luften lite ur en..  Men jag kämpade på och ökade farten hela tiden trots allt. Vid första kontrollen i Hökberg (efter 11 km) var jag som tröttast men då var nog alla det verkade det som. Alla höll i princip samma tempo. Då var det sämst spår också. Mycket nysnö och dåliga spår. Så efter Hökberg la jag mig efter en tjej som jag tyckte höll bra tempo. Då var det inte så många som åkte om oss men vi åkte om en del. Men när vi började närma oss Eldris så kände jag att det började gå för sakta och så kollade jag pulsen, som låg på ca 163 slag, och insåg att här kunde jag ju inte ligga och fisåka. Så då körde jag om henne, och det utan problem. Väldigt frustrerande! Då kunde jag ha åkt fortare tidigare! Från Eldris och in (dvs sista milen) körde jag på lite mer och det kändes riktigt bra. Tog ca 30 platser på den sträckan tror jag. Hade som mål att åka mina 30 km på 2 h 10 min, helst och i bästa fall under 2 timmar,  men fick 2 h 12 min så jag kan inte vara nöjd men jag kände mig ändå stark så jag skyller en del på föret, för det var inte optimalt för en bra tid. Kom 217 av ca 800 som körde i tävlingsklassen. Totalt var det ca 8 000 tjejer som körde.

Här kan ni se ett litet sammandrag från Tjejvasan, visserligen från 2008 men det är ju alltid på samma sätt Stämningen är fantastisk!