Lördag: Uppsala Möte, medeldistans

Idag gick det verkligen så himla uselt på tävlingen! Jag har bommat så det räcker för hela året! Missade i princip varje kontroll, snacka om ofokuserad! (eller dålig på att orientera, jag vet inte). Fy fan alltså! Jag skäms, bättre kan jag! Bara till att glömma. Kände mig dock väldigt pigg i benen, kanske var det därför orienteringen fick ta stryk… Jag var iaf inte ensam om att gå dåligt idag. Kom trots detta skitdåliga lopp 2 av 5 (tror jag vi var, bryr mig inte så mycket när det går dåligt). Hade jag gjort ett ”normalt” lopp hade jag vunnit för mina konkurrenter som jag hade idag slår jag utan större ansträngning om jag inte bommar så fördjävligt som idag!

Efter tävlingen åkte jag med Jessica och Sofia mot Kolmården och Stigtomtakaveln (en stafett). Vi hade två anmälda lag (3 löpare i varje) men Malin har dragit på sig en skada så jag fick rycka in som reserv i ena laget. ViVi stannade och åt på en restaurang i Norrköping. Det var en liten speciell upplevelse men ruggigt god (och stark) middag fick vi iaf! När vi rullade in i Norrköping klarade vi två polis”kontroller” och Hells  Angels, inom en sträcka av max 500 meter Efter middagen rullade vi mot Kolmårdens camping där de andra i lagen redan befann sig. De lilla stund som var kvar av kvällen ägnades åt fruktsallad och You Tube-klipp.

Söndag: Stigtomtakaveln

Uppstigning, frukost och städning hanns med innan vi 8:15 rullade iväg mot tävlingen, som gick av stapeln mellan Jönåker och Nyköping. Jessica, jag och Marie sprang i Rodhens andra lag och Maria,  Sofia och Elin sprang i vårat första laget. Första laget gick bra och slutade 10 av ca 80 lag. Jag skulle springa andra sträckan efter Jessica och jag värmer upp som vanligt och klockan går, men ingen Jessica kommer till varvningen. När Sofia kommer in för varvning på andra sträckan har Jessica fortfarande inte kommit in för varvning på våran första sträcka. Då började jag bli lite orolig om det hade hänt henne något. Straxt därefter kom svaret: ”Kan någon från Rodhen komma till speaker-vagnen, det är akut!” utropade speakern. Det första jag tänkte var ”det är Jessica, något har hänt!”. Efter en stund hittar jag på Marie och vi går tillsammans till sjukvårdstältet där Jessica var. Hon hade slagit i sitt knä så hårt att hon inte kunde fullfölja. Jättetråkigt men så kan det gå ibland. Jag stack ut på min sträcka efter att vi hade hjälp henne till duschen. Jag tog det mest som träning eftersom jag sprang själv hela tiden. Med tanke på att jag orienterade som ett arsle igår, koncentrerade jag mig på orienteringen istället. Det gick bättre idag. Jag missade en del men kunde läsa in mig fort. Jag växlade ut Marie som sprang en del av sina bana. Sedan åkte vi hemåt. Jag körde Maries bil hela vägen hem, det gick bra det med